Skrivtips #5 Hur man tar sig ur skrivblock

Är du intresserad av att skriva en längre text, en novell eller kanske till och med en bok? Har du idéer men inte något nedskrivet ännu? Här kommer nästa inlägg i serien av tips om hur du kan förverkliga ditt skrivande, hur du kan komma i gång och vart du kan hitta svar på frågor du kanske har.

Temat i det här inlägget är skrivstopp och skrivblock – och hur man kan försöka hitta tillbaka till sitt skrivflöde igen när orden plötsligt känns långt borta. Att fastna i skrivandet är väldigt vanligt och något som de flesta som skriver förmodligen upplever någon gång. Det betyder däremot verkligen inte att det är dags att ge upp skrivandet eller att man saknar talang.

Skrivstopp kan uppstå av många olika anledningar. Ibland handlar det om perfektionism och höga krav på sig själv, ibland om stress, press, trötthet eller rädsla för att texten inte ska bli tillräckligt bra. För vissa kan det också handla om att man börjar överanalysera sitt skrivande så mycket att kreativiteten till slut nästan låser sig helt. Hur länge man fastnar kan variera väldigt mycket från person till person, men det finns ofta små knep och metoder man kan prova för att försöka öppna upp skrivflödet igen och hjälpa kreativiteten att börja röra sig framåt. Jag skulle vilja påstå att ju mer man bryr sig om en text, desto lättare kan det bli att fastna.

Jag har själv drabbats av skrivblock många gånger genom åren och det har varierat väldigt mycket hur länge de perioderna hållit i sig. Den längsta perioden var ungefär ett och ett halvt år då jag knappt fick ner ett enda ord, trots att jag egentligen ville skriva väldigt mycket. Det var frustrerande att känna hur viljan fanns där samtidigt som orden verkade helt låsta någonstans inom mig.

För mig brukar skrivblock ofta kännas som att ingenting jag skriver blir tillräckligt bra eller rätt formulerat. Jag kan fastna på samma mening om och om igen utan att komma vidare och till slut börjar hela texten kännas fel. Ofta märker jag också att jag blir väldigt lättdistraherad i de perioderna. Istället för att fokusera på dokumentet börjar jag pilla med andra saker, scrolla, göra något helt irrelevant eller bara stirra på skärmen utan att egentligen komma framåt alls.

Det känns nästan som att själva förmågan att tänka ut och formulera meningar låser sig. Tankarna finns där någonstans, men det går inte riktigt att få ut dem på ett sätt som känns rätt. Samtidigt börjar tvivlet ofta smyga sig på. Jag börjar ifrågasätta både texten, mitt skrivprojekt och ibland även min egen förmåga att skriva överhuvudtaget. Det är lätt att hamna i tankar om att det man skapar saknar kvalitet eller att det aldrig kommer bli så bra som man vill att det ska bli.

Det finns däremot flera små knep som brukar hjälpa mig när jag fastnar i skrivandet och känner att skrivflödet låser sig. Alla metoder fungerar inte alltid och för alla människor, men ibland kan små förändringar faktiskt göra stor skillnad.

En av de viktigaste sakerna för mig är att försöka sänka kraven på texten. Att påminna mig själv om att ingen annan kommer läsa det jag skriver förrän jag själv väljer att visa det. Ibland tror jag att skrivblock uppstår just för att man blir så rädd för att texten inte ska bli tillräckligt bra att man till slut inte vågar skriva alls.

Något annat som ofta hjälper mig är att tillåta mig själv att skriva dåligt först. Att fortsätta skriva trots att formuleringarna inte känns perfekta eller färdiga. Många gånger har jag märkt att det faktiskt kan lossna om jag bara fortsätter ändå istället för att fastna i att försöka få varje mening perfekt direkt.

Pauser är också väldigt effektiva för mig. När jag märker att jag fastnat helt brukar jag ta en paus på ungefär 15–30 minuter och göra något helt annat en stund innan jag försöker igen. Ofta känns hjärnan lite mindre låst när man fått lite avstånd från texten.

Att byta miljö kan också hjälpa mycket. Ibland är det inte själva skrivandet som är problemet, utan att koncentrationen störs av miljön omkring en. Jag brukar ibland åka till stadsbiblioteket för att skriva eftersom det hjälper mig att fokusera bättre. Där finns inte samma saker hemifrån som kan distrahera mig eller ta över min uppmärksamhet.

Musik kan också påverka mitt skrivande väldigt mycket. Särskilt känslomässig eller lugn musik kan ibland hjälpa mig att komma in i rätt stämning och väcka inspiration till det jag vill skriva om.

Något annat jag brukar göra är att läsa gamla texter jag skrivit. Det kan hjälpa mig att hitta tillbaka till känslan av skrivande igen och ibland väcker det också idéer till nya texter eller formuleringar.

Att läsa sin text högt kan också vara hjälpsamt. Ibland kan fortsättningen kännas mer naturlig när man hör texten istället för att bara läsa den tyst i huvudet.

Skrivövningar kan också vara ett bra sätt att försöka öppna upp skrivflödet igen. Det finns många olika övningar man kan prova och det går lätt att hitta inspiration och tips genom att söka efter skrivövningar på internet.

Och kanske viktigast av allt: att försöka sluta vänta på den perfekta inspirationen. Jag tror att många väntar på att skrivlusten eller kreativiteten ska kännas helt rätt innan de börjar skriva, men ofta kan det istället hjälpa att försöka trigga igång skrivflödet genom små steg och utan alltför höga prestationskrav. Ibland kommer inspirationen först när man redan börjat skriva.

Att skriva kan ibland vara fantastiskt, roligt och väldigt spännande. Det kan vara en känsla av kreativitet, frihet och ett sätt att uttrycka sådant som annars kan vara svårt att sätta ord på. Men samtidigt finns det också många negativa känslor som kan vara kopplade till skrivandet och som jag tror att många som skriver känner igen sig i.

Det kan till exempel vara otroligt frustrerande när man inte får till texten så som man vill ha den. När orden inte riktigt vill samarbeta eller när det känns som att texten aldrig blir så bra som den ser ut i huvudet. Perioder av skrivblock kan dessutom kännas väldigt tunga eftersom de ofta tar bort glädjen i det kreativa skapandet och istället ersätter den med stress, självkritik och frustration.

Skrivande kan också vara mentalt och känslomässigt utmattande, särskilt när man skriver om ämnen som berör på djupet eller river upp sådant inom en som kanske ännu inte hunnit läka färdigt. Ibland kan texter väcka starka känslor, minnen eller tankar som man egentligen försökt hålla på avstånd.

För mig har skrivandet därför blivit något som både kan ge väldigt mycket glädje och fungera som ett viktigt kreativt utlopp, men som samtidigt också kan vara krävande och väcka svåra känslor. Och jag tror att det är viktigt att prata om båda sidorna av skrivandet, inte bara den inspirerande och romantiserade bilden av det kreativa skapandet.

Skrivstopp betyder inte att berättelsen är slut. Ibland betyder det bara att man behöver mer tid, återhämtning eller lite mer tålamod med sig själv och sitt skapande. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att små steg fortfarande är steg framåt, även under perioder då det känns som att man står helt still.

Många texter blir faktiskt till just genom att man fortsätter skriva trots motståndet. Inte genom perfektion, utan genom att man fortsätter komma tillbaka till skrivandet igen och igen även när inspirationen känns långt borta. För mig handlar skrivande därför inte om att skriva perfekt varje dag, utan om att försöka hålla kvar kontakten med kreativiteten och glädjen i att skapa något eget.

Länken nedan går till ett avsnitt av podden Psyklyft där jag, som ambassadör för Hjärnkoll, blir intervjuad om hur det varit att skriva en självbiografisk bok och om resan bakom skrivandet.

Här är länken till intervjun:

https://open.spotify.com/episode/595T9h4x2q3E894lqr1rR9?si=e2e377947f2a4701

/Ur mitt inre/ Anna