Hej bloggen!
Är du intresserad av att skriva en längre text, en novell eller kanske till och med en bok? Har du idéer men ännu inte riktigt hittat ditt eget sätt att uttrycka dem?
I det åttonde inlägget i min serie med skrivtips ska vi prata om något som jag tycker är en av de mest personliga delarna av skrivandet: att hitta sin egen berättarröst.
Vad är det egentligen som gör att en text känns som ens egen? Och hur hittar man ett sätt att skriva som både känns naturligt och förmedlar det man vill säga?
Vad menas med berättarröst och hur hittar man den?
Frågan om hur man hittar sin egen berättarröst är egentligen ganska svår att besvara kort, men jag ska försöka förklara hur jag tänker kring det.
Begreppet berättarröst kan ha lite olika betydelser beroende på sammanhang. Inom skönlitteraturen kan det exempelvis handla om vem som berättar historien, vilket perspektiv berättelsen återges ur och vilken personlighet berättaren har. Men i det här inlägget vill jag framför allt fokusera på den personliga skribentrösten – det som gör att just ditt sätt att skriva känns igen.
Att ”bara skriva en text” är nämligen inte så bara som det kanske låter.
För mig handlar skrivandet sällan om att bara skriva ner ord efter ord utan att fundera över hur jag faktiskt vill uttrycka det jag försöker säga. Särskilt om jag vet att någon annan ska läsa texten.
Jag kan personligen fastna i flera minuter mitt i skrivandet bara för att jag inte hittar en formulering som känns helt rätt. Ibland handlar det om ett enda ord. Ibland skriver jag om en hel mening flera gånger för att den inte känns tillräckligt tydlig, stark eller passande för det jag vill förmedla.
Ordval är en hel djungel i sig, men berättarröst handlar om mycket mer än vilka ord man väljer.
Det handlar också om hur meningarna byggs upp, vilken ton texten har, rytmen i språket, tempot, hur mycket humor eller allvar man använder och hur nära man vill komma läsaren.
Även placeringen av de starkaste formuleringarna spelar roll. En mening kan få mycket större kraft beroende på var i texten den kommer och vad som har byggts upp före den.
För mig handlar den egna berättarrösten därför om att hitta ett sätt att skriva som både känns naturligt för mig och som förmedlar den känsla, ton och tanke jag vill lämna kvar hos den som läser.
Två helt olika berättarröster – samma händelse
Två personer kan skriva om exakt samma händelse och ändå skapa två helt olika texter.
Den ena kanske berättar med humor, ironi och ett lätt språk som får läsaren att le, medan den andra använder ett mer allvarligt, eftertänksamt och känsloladdat språk som väcker sorg eller vemod.
Själva händelsen är densamma, men sättet den berättas på förändrar hur läsaren upplever den.
För att visa vad jag menar ska vi ta ett enkelt exempel.
Händelsen: En person missar bussen.
Berättarröst 1 – Humoristisk
Naturligtvis körde bussen precis när jag kom fram. Jag stod där och flåsade som om jag just sprungit ett maraton, medan chauffören verkade ha bestämt sig för att dagens höjdpunkt var att se mig komma för sent.
Berättarröst 2 – Allvarlig och eftertänksam
Jag såg bakljusen försvinna runt hörnet. Ännu en gång hade jag kommit för sent. Det var egentligen bara en buss, men just den morgonen kändes det som ännu ett misslyckande bland alla andra.
Händelsen är densamma, men upplevelsen blir helt olika.
I den första texten används humor, överdrifter och ett lättsamt språk. I den andra ligger fokus i stället på känslor, besvikelse och personens inre upplevelse.
Lägg också märke till vilka detaljer som får ta plats. I den humoristiska versionen ligger fokus på den stressade personen och busschauffören, medan den allvarliga versionen fokuserar på känslan av misslyckande.
Det är där berättarrösten blir tydlig – i tonen, ordvalen, rytmen och vilka detaljer man väljer att lyfta fram.
Berättarrösten påverkar alltså inte bara hur texten låter, utan också vilka känslor den väcker hos den som läser.
Att inspireras utan att förlora sin egen röst
Inspiration från andra skribenter och författare kan vara väldigt värdefull. Man kan lära sig mycket genom att läsa hur andra bygger meningar, skapar stämning eller använder språket för att väcka känslor.
Men inspiration är inte samma sak som imitation.
Om man försöker efterlikna någon annans sätt att skriva för mycket finns risken att den egna berättarrösten försvinner på vägen.
Därför skulle jag nog ge ett ganska enkelt råd:
Sluta fråga dig själv: ”Låter det här tillräckligt litterärt?”
Fråga dig i stället: ”Låter det här som jag?”
För mig är det mycket viktigare att en text känns äkta och personlig än att den låter avancerad eller ”författaraktig”.
Det betyder förstås inte att man aldrig ska experimentera med sitt språk eller prova nya sätt att uttrycka sig. Tvärtom kan det vara just genom att våga lämna sitt vanliga sätt att skriva som man upptäcker nya sidor av sin berättarröst.
Men jag tror att det är viktigt att inte känna sig tvungen att använda ett visst språk bara för att man föreställer sig att det är så en författare borde skriva.
Man behöver inte skriva som någon annan för att skriva bra.
Berättarrösten växer fram genom skrivandet
Jag tror att många tänker att man måste ha hittat sin helt unika berättarröst innan man sätter sig ner och börjar skriva den där texten man länge har burit på.
Men jag skulle snarare säga att berättarrösten växer fram genom själva skrivandet.
Ju mer du skriver, desto tydligare blir det hur du själv tycker om att formulera dig, vilken rytm du dras till och hur du naturligt beskriver, gestaltar och bygger upp dina texter.
Med tiden börjar vissa sätt att uttrycka sig återkomma. Kanske upptäcker du att du gärna skriver korta, intensiva meningar när du vill förmedla starka känslor. Eller att du föredrar längre, mer reflekterande stycken där läsaren får följa dina tankegångar.
Du kanske tycker om att använda humor, metaforer eller detaljerade miljöbeskrivningar. Eller så märker du att ditt skrivande blir som starkast när du uttrycker dig enkelt och rakt på sak.
Det finns inget enda rätt sätt.
Berättarrösten utvecklas inte bara genom att tänka på hur man vill skriva, utan framför allt genom att faktiskt skriva mycket, läsa sina egna texter och bli mer medveten om hur man använder språket.
På många sätt skriver man sig helt enkelt fram till sin egen berättarröst.
Läs din text högt – och lyssna på hur den låter
Ett enkelt men väldigt konkret sätt att prova sig fram till sin egen berättarröst är att läsa texten högt.
När du hör orden i stället för att bara se dem på skärmen eller pappret blir det ofta mycket lättare att upptäcka sådant som inte riktigt fungerar.
Du hör om meningarna känns stela, om rytmen haltar eller om du använder ord och uttryck som du egentligen aldrig skulle använda på ett naturligt sätt.
Om du snubblar på en mening, tappar rytmen eller känner att formuleringen låter främmande när du säger den högt, kan det vara ett tecken på att den behöver skrivas om.
För mig är högläsning därför ett bra sätt att kontrollera både språk, rytm och känsla.
Samtidigt behöver en skriven text förstås inte låta exakt som när du pratar. Det skrivna språket ger oss möjlighet att uttrycka oss på andra sätt än i vardagliga samtal.
Det viktiga är snarare att du känner igen dig själv i det du har skrivit.
Min egen skrivstil är ofta personlig, emotionell och reflekterande. Jag har märkt att mina texter fungerar bäst när jag inte försöker ”låta som en författare”, utan skriver nära hur jag faktiskt tänker, känner och skulle uttrycka mig.
Det betyder inte att jag alltid är nöjd med den första formuleringen. Tvärtom kan jag ägna mycket tid åt att arbeta om ett stycke tills det förmedlar precis det jag vill säga.
Men för mig handlar redigeringen inte om att göra texten mer avancerad än nödvändigt, utan om att göra den tydligare, starkare och mer träffsäker.
Övning – lär känna din egen berättarröst
Det här är några enkla övningar du kan prova för att bli mer medveten om hur din egen berättarröst faktiskt låter.
Övning 1 – Samma händelse, tre olika tonlägen
Börja med att välja en vardaglig händelse. Det kan vara att missa bussen, spilla kaffe över datorn, möta en gammal vän eller få ett oväntat telefonsamtal.
Skriv sedan om samma händelse på tre olika sätt:
Humoristiskt
Sorgligt eller eftertänksamt
Neutralt och sakligt
Försök att behålla själva händelseförloppet, men förändra tonen, ordvalen och vilka detaljer du väljer att lyfta fram.
Läs sedan igenom de tre versionerna och fundera över hur olika de känns.
Vilken version var lättast att skriva? Vilken kändes mest naturlig? Och vilken tycker du bäst förmedlar det du ville uttrycka?
Övning 2 – Skriv utan att redigera
Skriv en hel sida utan att redigera medan du håller på.
Försök att låta orden komma så naturligt som möjligt, utan att stanna upp och rätta stavfel, ändra ordval eller fundera för mycket över hur meningarna låter.
När du är färdig kan du läsa texten högt och markera de meningar som känns mest naturliga och mest som du.
Titta också på vilka ord, formuleringar och sätt att bygga meningar som du ofta återkommer till.
Finns det något särskilt med dessa meningar som gör att du tycker om dem?
Övning 3 – Jämför ditt skrivande över tid
Ett annat bra sätt är att ta fram en gammal text och skriva om den som du skulle skriva den idag.
Jämför sedan de två versionerna.
Har ditt språk förändrats? Har du blivit mer direkt, mer beskrivande eller kanske mer personlig i ditt sätt att uttrycka dig?
Finns det formuleringar i den äldre texten som du fortfarande tycker om?
Den här övningen kan vara särskilt intressant om det har gått flera år sedan du skrev originaltexten. Då kan du ofta se ganska tydligt hur både ditt språk och din berättarröst har utvecklats.
De här övningarna handlar inte om att avgöra vilket sätt att skriva som är bäst, utan om att bli mer medveten om dina egna språkliga val.
Ju bättre du lär känna ditt sätt att skriva, desto lättare kan det bli att utveckla och använda det medvetet.
Din berättarröst kommer att fortsätta utvecklas
Din berättarröst behöver inte vara perfekt, färdig eller ens särskilt tydlig från början.
Den förändras och utvecklas i takt med att du gör det – både som människa och som skribent.
Det du skriver idag kanske inte låter likadant som det du skrev för fem år sedan, och det är precis som det ska vara.
Erfarenheter, nya perspektiv, mer skrivvana och större trygghet i språket påverkar hur du väljer att uttrycka dig.
Det kan också vara så att din berättarröst förändras beroende på vad du skriver. En personlig bloggtext kanske kräver ett annat uttryck än en novell, och en självbiografisk berättelse kan ha en annan ton än en humoristisk text.
Det betyder inte att du har förlorat din egen röst. Det kan snarare vara ett tecken på att du har utvecklat en större förmåga att använda språket på olika sätt.
Jag tror inte heller att man behöver jaga efter en ”perfekt” berättarröst. Det viktigaste är att våga skriva, experimentera, göra misstag och upptäcka vad som fungerar för just dig.
För den egna berättarrösten är inte något man nödvändigtvis hittar en gång för alla. Den kan fortsätta växa och förändras genom hela ens skrivande liv.
Och kanske är det just det som är så fint med skrivandet. Att vi aldrig behöver bli helt färdiga, utan alltid kan fortsätta utvecklas, upptäcka och hitta nya sätt att uttrycka det vi bär inom oss.
För din berättarröst handlar egentligen inte om att låta som en författare.
Den handlar om att låta som dig.
/Ur mitt inre/ Anna
