Inlägg 2 En reflektion om vad ångest egentligen är

(Detta är endast mina tankar om ångest, vad som hjälpte just mig och om mina egna erfarenheter jag delar här.)

Ångest är något de flesta drabbats av någon gång i livet, för vissa handlar det om enstaka tillfällen när något specifikt inträffat. För andra handlar det om fler och vid upprepande tillfällen. Och för vissa kan den finnas med näst intill konstant, genom dagen och genom natten.

-        Det finns en diagnos som heter GAD, Generaliserat ångestsyndrom, som innebär dessa kriterier: Långvarig oro, svårigheter att släppa tankar och oro kring många olika saker. Ångesten brukar då finnas med som en ständig oro i bakgrunden, inte komma i plötsliga och intensiva attacker.

-        Den som kommer plötsligt och med full kraft heter i stället paniksyndrom.

Oavsett vad den heter eller vilken sorts ångest man lider av kan det vara något som begränsar sig i sitt liv och något man börjar med undvikande beteenden för att försöka minska risken för ångestpåslagen.

Ångest var något jag led väldigt mycket av förr och för mig kom det i båda formerna, den ständiga och den plötsligt utlösta. Då hade jag ännu inte fått några verktyg eller hjälpsamma strategier för att hantera den på ett bra sätt. Jag hoppades på att mina ångestdämpande mediciner skulle hjälpa mig tillräckligt för att ta mig igenom dagarna men oavsett vilket preparat, dos eller hur stark medicinen var så tog det ändå bara udden av det värsta. Det var långt senare jag förstod att medicinen inte var en lösning eller ett långsiktigt botemedel.

För ångest är något många av oss någon gång upplever, men det är ändå svårt att förklara för den som inte känt det själv. Det är inte bara oro eller nervositet – det är en känsla som kan ta över både kroppen och tankarna på ett sätt som är svårt att värja sig mot.

För mig har ångest inte bara varit något som “känns i huvudet”. Det har varit något som märks i hela kroppen. Hjärtat som slår snabbare, andningen som blir ytligare, en inre rastlöshet som inte riktigt går att sätta ord på. I de stunderna kan det kännas som att något är fel, trots att det egentligen inte finns något konkret hot. Egentligen är ångest en naturlig reaktion. Det är kroppens alarmsystem – en funktion som ska hjälpa oss att reagera på fara och skydda oss. Problemet är att det systemet ibland aktiveras i situationer som inte är farliga, och då kan det i stället bli begränsande.

Kroppen är så smart och är byggd med 2 olika system för att få oss att reagera. Jag försöker förklara det fysiska nedan:

Parasympatiska nervsystemet = Lugn & återhämtning

 Aktiveras när du:

• känner dig trygg

• vilar

• återhämtar dig

Brukar kallas:
“rest and digest”

Sympatiska nervsystemet = stress & ångest

 Aktiveras när du:

• känner oro/ångest

• är stressad

• kroppen gör sig redo för fara

Brukar kallas:
“fight or flight”

När du känner:

• hjärtat går upp

• kroppen spänner sig

• svårt att fokusera

 Då är sympatiska systemet i gång

Och när du:

• varvar ner

• andas lugnt

• slappnar av

Då hjälper du det parasympatiska att ta över

Förr i tiden behövde vi dessa signaler mycket mer än idag och för mig personligen blev det lite lättare för mig att förstå den orimliga nivån av ångest jag kände inför något som egentligen inte var farligt på riktigt.

Att bryta ner det till kroppsliga reaktioner fick mig att sluta vara rädd för att känna av ångesten, för det är inget farligt med känslan av ångesten men den är absolut obehaglig och självklart något man inte vill behöva kännas vid. Det andra som hjälpte mig att hantera ångesten, även om jag logiskt redan förstod att den var ofarlig, var andningsövningar. Jag har hört så många säga att det inte alls är hjälpsamt med att bara andas när det känns som att hela ens inre är i storm och man inte vet vart man ska ta vägen. Men genom att andas rätt och på ett specifikt sätt har det för mig faktiskt varit hjälpsamt för att få kroppen att gå ifrån att styras av det sympatiska nervsystemet till att slå på det parasympatiska och där igenom lyckas komma ner i varv, slappna av och andas lugnt igen. Att lära sig andningstekniker och andraa stå ut-färdigheter har förändrat mitt liv totalt. Jag säger inte att jag är botad för jag drabbas fortfarande av plötsliga och intensiva ångestpåslag då och då men skillnaden är att jag nu kan hantera det och vid de flesta tillfällen utan behovsmediciner som ska dämpa ångest. Så ja, ibland kan man verkligen behöva mediciner som dämpar ångest och kan liknas vid en krycka för att man ska orka med vardagen och att stå ut tillfälligt. Det är dock ingen långsiktig lösning, inget som botar uppkomsten av ångesten och det är viktigt att prioritera att hitta andra strategier som fungerar för just en själv.

Min personliga lista på de bästa sätten för mig:

-        Promenera i skogen med min hund

-        Ha min katt i famnen eller leka med den

-        Skriva av mig

-        Lyssna på känsloreglerande musik

-        Ringa en vän som är villig att lyssna

-        Ta en lång varm dusch och känna med alla sinnen

-        Ta en kall dusch för att bryta tankar som rusar

-        Gå en snabb promenad med högsta volym i hörlurarna

-        Använda tygndtäcke och göra avslappningsövningar

-        Andas i olika övningar

Om det inte går att göra i stunden, om det inte hjälper eller ångesten ändå inte dämpas så är det då jag använder mig av ångestdämpande medicin. När den hjälpt mig att komma ur den värsta toppen så börjar jag om med listan då jag sedan brukar bli mer mottaglig för de andra strategierna.

Förhoppningsvis väckte jag någon tanke, delade ett råd eller en färdighet du kanske kan använda dig av om du relaterar till ångestproblematiken. Annars så var det ändå fint att du läste mitt inlägg.

/Från mitt inre  / Anna